I slutet av 1600-talet kom brunnsdrickningen till Sverige. Man trodde att mineralvatten skulle kunna bota i stort sett alla krämpor och sjukdomar. Och ju mer det smakade järn och mineraler desto nyttigare. Sveriges första hälsobrunn var Medevi källa som upptäcktes 1672. Vid 1700-talets början anlades bl.a. Ramlösa och Porla.
Bakgrunden till Ramlösa var att det ansågs att skadade soldater som legat inhysta där tillfrisknat bättre än på andra platser. Detta fick medicinprofessorn Johan Jakob Döbelius att grunda en brunnsanläggning 1707. Karl XII fann vattnet så utmärkt att Döbelius adlades till von Döbeln (Ja, Döbeln vid Jutas var hans barnbarnsbarn.) och än i dag är Ramlösa kunglig hovleverantör. Anläggningen drevs som ett företag och var mycket lönsam. Men källan var inte densamma som i dag utan en järnhaltig med ganska illasmakande vatten. Dagens läckra Ramlösa kommer från den alkaliska källan, upptäckt 1893.
Se Edward Blom berätta om hur mineralvattnet etablerades i Sverige
Vid 1800-talets början hade kurorter som Ramlösa och Loka vuxit upp till regelrätta hälso- och nöjescenter med blåsmusik, parker, god mat, societetsmingel, hälsovatten – och även andra drycker. ”Vattnet smakar järnfilspån, strax på punsch hörs mången ropa” heter det i Povel Ramels Sorglösa Brunn. Men de gamla brunnsorterna fick nu svår konkurrens av orter som Varberg, vilka även kunde erbjuda havsbad.
Små mängder kolsyra finns naturligt i vissa källvatten och ansågs särskilt nyttigt. 1770 lyckades Uppsalaprofessorn Torben Bergman framställa kolsyrat vatten på konstgjord väg och även tillsätta mineraler. Hans lärjunge Johan Gottlieb Gahn, inledde några år senare kommersiell tillverkning av mineralvatten i Falun. Och snart fick han många konkurrenter.
Produktdiversifieringen var enorm. Kemister och apotekare analyserade vatten från kända utländska kurorter och återskapade samma mineralsammansättning. Noggrannheten var hög eftersom vattnet ännu betraktades som läkemedel. Snart fanns en uppsjö apotekarägda mineralvattenbolag i landet. Mest betydande var det 1874 grundade Apotekarnes Mineralvatten AB i Stockholm, vilka från starten förde 37 olika vatten – bl.a. Contrexévillevatten, Dubbelt Emservatten, Karlsbadervatten, Friedrichshaller Bittervatten, Salvatorvatten, Schwalbachervatten, Spaavatten, Apolinarisvatten och Seltervatten. Det enda av kurortsvattnen som levt kvar till i dag är Vichyvatten vars koppling till kurorten de flesta torde ha glömt.
I början av 1900-talet upptäcktes att flera kurvatten var radioaktiva och det antogs att det måste vara extra hälsosamt. Man framställde därför radioaktivt vatten på konstgjord väg. Apotekarnes förde ”Koncentreradt radiumvatten i kartonger om 3 flaskor” och det fanns även en ”patenterad apparat, genom hvilken hvar och en själf kan göra det mineralvatten han vill dricka radioaktivt i den grad han önskar.”
Fortfarande vid sekelskiftet 1900 var det vanligt med vattenkiosker och brunnsdrickande, men mineralvattnet sågs nu mer som törstsläckare och mindre som medicin. Nu hade även läskedrycken (från början smaksatt mineralvatten) blivit en mer lönsam produkt för vattenföretagen. Snart kom tillverkningen att övertas av bryggerier, varvid öl, läsk och mineralvatten blev en gemensam produktgrupp.
Edward Blom, Centrum för Näringslivshistoria
Vem är Edward Blom? Läs Cecilia Vinells intervju med honom >>
Nyheter i korthet
Debatt

EU-förslag om enklare redovisning skapar osäkerhet
Att upprätta årsredovisning är en av företagens mest betungande lagstadgande skyldigheter. Det menar EU och föreslår nu att de flesta upplysningskraven tas bort för små företag. Bokföringsnämndens K2-regler om årsredovisning i mindre företag kommer att behöva ändras om förslaget går igenom. Även det nya regelverket K3 behöver uppdateras innan det ens trätt ikraft. Detta skapar osäkerhet hos företagen, skriver redovisningsspecialisterna Göran Arnell och Pernilla Lundqvist. 1
Lediga jobb
På nytt jobb
-
Mest läst
Boktips
Brister i intern styrning och kontroll ökar
Vintips
Veckans vintips: En påse blandat










5 kommentarer